Dagens lärdom

Det här med livslångt lärande är något som jag tycker är viktigt. Innan jag somnar brukar jag samla ihop mig lite och fundera på vad dagens lärdom är. Då lär jag mig nya saker varje dag och tänker att det gör att jag håller mig alert. För det livslånga lärandet innebär för mig att med nyfikenhet och någorlunda öppet sinne fundera över saker som händer, prata med olika personer och sen sätta det i ett sammanhang som jag själv rör mig i. För mig blir det också ett sätt att få möta olika personer som har erfarenhet som jag inte vet så mycket om. Det är till exempel därför jag jobbar och rör mig i förorten.

Ofta i Järvaområdet för det ligger närmast. Två kilometer från Spånga där jag bor finns resten av världen som en av tjejerna sa när jag träffade henne första gången. Eller rättare sagt sa hon såhär: – du bor i Svenneland och jag i resten av världen. Vi delas av tåget.

Mitt sätt att försöka lära mig mer hela tiden är att hitta likheterna mellan oss. Istället för att fokusera på allt som skiljer oss åt. Det gäller hela tiden varje dag.

Kvinnodagen, den 8 mars, närmar sig. Vi är inbjudna av Kvinnocenter i Tensta att delta i firandet i det lokala Blå Huset. Med oss tar vi också Stockholms Läns Hemslöjdsföreningen eftersom vi har ett samprojekt kring att skapande ska göras mer tillgängligt för alla. Vad kan vara bättre än att göra saker ihop?

 

När jag blir less så behöver jag glo på havet

Dagens lärdom är att till nästa år ska vi försöka samla alla kvinnor och alla föreningar som jobbar för och med kvinnor. På en och samma plats i Tensta i stället som i år, när det kommer att vara utspritt. Vi ska börja i tid för att få detta att hända och den kritiska framgångfaktorn är att skapa dialog med varandra. Jag väljer att fortsätta att tro att det är möjligt! Fast jag idag blev så trött att jag var tvungen att åka till Torö för att glo på havet.

 

Välkomna till Tensta!

Kom och häng med oss på onsdag och fira kvinnodagen i Tensta. Det är massor på gång både i centrum, på Livstycket, i Konsthallen och i Blå Huset. Välkommen ut till förorten.

//Liselotte Norén