Ska det verkligen vara såhär?

Det är söndag eftermiddag och jag sätter mig i bilen för att åka från kontoret. Camilla och jag har sorterat ikapp det som ni har lämnat in och jag lämnar henne vid Centralen. Tyngd av kassarna som hon har hittat att göra nya coola produkter av försvinner hon runt hörnet. När hon slog igen bildörren sa hon med ett skratt ”nu får jag sortera runt i syrummet igen”. Jag vet precis hur det är, kommer det in nytt måste annat vidare.

Våra kretslopp är viktiga!

Det vi inte använder går vidare till andra som blir glada för material! Det är SFI eleverna som annars behöver betala material själva, det är Kvinnocenter i Tensta som både får material och jobb av oss och förskolor och konstnärer som blir glada för lådorna med blandat i.

Överallt sprider vi ett annat sätt att tänka, ett sätt att se spill och oanvänt material som råmaterial i annan form.

Jag kollar klockan och ser att jag hinner till återvinningen innan den stänger. Vi har hittat en del av det inlämnade som inte går att använda. Det är smutsigt, slitet eller helt enkelt inte fint. Sen är det 30isch tangentbord där vi har tagit bort tangenterna. De blir smycken sen.

Svänger upp och det tar tvärstopp. Bilkö in på återvinningen…och det är kaos. På riktigt ska det vara så här?

Nej, jag vill bidra till att det fungerar på ett annat sätt. Det handlar om att göra på nya sätt för att det kan bli så!

//Liselotte Norén


Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *