– Men mamma, har du skrivit en forskningsartikel? Förvåningen var stor runt middagsbordet när jag stolt meddelade att nu är artikeln klar och publicerad.
– Ja, jo typ sa jag fast det var tillsammans med Åsa. Hade inte hon vetat hur det går till att göra en forskningsartikel så hade det kanske inte blivit av. Med många skratt, stön och med ett väldigt sågande av varandras texter så har vi tillsammans lärt oss massor. Både om hur vi ser på saker, vilka teorier som ligger bakom och hur man kan skriva svåra saker på ett enklare sätt. Jag älskar ord, att skriva och att lära mig nya saker.
– Men forskning mamma, varför då? Du jobbar ju liksom bara, att forska är ju att titta på saker.
– Jo det är sant…..och det är det som jag tycker är svårt att förhålla mig till. Att man inom forskningen tittar på saker, drar slutsatser och sen skriver en rapport eller en artikel om det. Jag är van vid att när man ser något som inte funkar så löser man det, utvecklar det och försöker få det att fungera på ett bättre sätt. Men utan forskning så hittar man kanske inte de stora mönstrena, sambanden och avvikelserna som bildar tendenser och riktningar. När jag står mitt i något så ser jag inte om det är fler som tänker som jag.
Jag tror på att sätta ihop grupper med olika utgångspunkter, erfarenheter och kunskap. Dvs mångfald på riktigt inte bara kön och etnicitet som brukar vara det vanliga. Att få sitta jämte en professor i hållbarhet på en workshop där vi tillsammans ska komma fram till hur Stockholm skulle kunna se ut 2030 och höra mig själv säga, ja, fast man kan nog utgå ifrån att det inte finns några pengar till detta utan vi borde hitta ett sätt där vi kan få med hållbarhet i allt annat arbete, liksom på köpet. Ofta tänker vi att det är resultatet som är värdet av en projekt eller en process, men jag tycker snarare att det är hur vi har jobbat och övervunnit de utmaningar som har funnits som skapar värdet i lärandet.
Jag tänker på samma sätt som Åsa, men från ett annat håll, och vi har lärt oss massor av varandra genom att arbeta ihop och det kommer både studenterna vi möter, kollegor och våra kunder tillgodo så borde vi försöka få in verkligheten i klassrummen och låta studenterna jobba med case på riktigt. Det ger mig massor när jag svara på frågor, ser hur intresset snabbt kan dödas och samtidigt veta att detta är mina blivande kunder och medarbetare. Läs mer om det pedagogiska priset Åsa fick här.
Heja Åsa Tjulin som vågade släppa in en entreprenör i klassrummet och förlita sig på att vi tillsammans får en bra undervisningsprocess och något verkligt att jobba med, det handlar om entreprenöriellt lärande och en annan typ av pedagogik som utgår ifrån värdet av delaktighet och att göra egna erfarenheter. Läs mer om hur vi har jobbat här. Vi jobbar gärna med dig också!
//Liselotte Norén
Lämna ett svar